Sitter vid vår lilla dator och har precis läst en del franska artiklar på www.midilibre.fr Det är inte roligt eftersom jag typ inte fattar någonting. Men snartsnart är jag klar med den här veckans franskaläxa :) Och sen väntar en hel veckan utan franska, tycker om dom veckorna men det jobbiga är ju den veckan när man måste lägga ner all sin tid på franskan. Detta beror på att vår lärare befinner sig i Frankrike två veckor varje månad och det betyder att vi inte har någon franska under två veckor varje månad. Men istället får vi värsta stora läxan. Som tar hur mkt tid som helst.

Nu när snart min franska är färdig (gör det sista ikväll och imorgon) ska jag läsa lite svenska och sedan ska jag skjutsa Ida till simhallen där hon lär små barn att simma och trivas i vatten. Och klockan 17.00 börjar den hemska seriefinalen mot Torpa. Jag ska inte spela eftersom jag har varit förkyld och därmed inte tränat tillräckligt senaste tiden för att platsa i laget. Men jag kommer vara så nervös när jag ska titta på. Vet inte ens om jag kommer klara av det. Vi måste vinna för att kunna vinna serien och få gå upp direkt till fyran. Jag hoppas verkligen vi vinner för jag vill verkligen inte kvala (som tvåan får göra) Jag har inte tid med något tråkigt kval och jag har definitivt ingen motivation til det. Jag vill börja med bandyn ordentligt och jag vill kunna fira Linus ordentligt om två veckor.

Jag vill kunna säga att jag inte längre spelar fotboll. Att den inte längre är en del av mitt liv. Det kommer nog kännas lite konstigt men inte på ett dåligt sätt eftersom jag har sett fram emot säsongens slut sen den började i våras. Då undrar väl folk vfr spelar hon fortfarande ?

Och svaret är enkelt. Jag vill inte göra något som jag inte tycker är rätt mot sina lagkompisar. Dvs, sluta mitt i säsongen bara för att man känner för det. Jag tycker det är fel mot laget. Därför spelar jag tappert vidare till det är slut för i år. Och jag påbörjade säsongen för att jag då gick fotbollsgymnasiet (om man nu kan kalla det för det?) men har valt bort det i trean. Och det är jag glad för! :)

Kommer dock ha många fotbollsminnen kvar. Fotbollen har varit en viktig del i mitt liv men nu finns det annat som är viktigare och roligare.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, Anthon Eriksson. Du är saknad! Och imorgon har han varit min i fyra månader <3<3